Kniiiip stjärten?

Jag har börjat poweryoga! I morgon är det dags för mitt tredje pass.

Det är asjobbigt, det är väldigt lite, faktiskt inte alls, ligga och slappna av på en madrass till tonerna av valsång som jag kanske lite vagt hade hoppats på först. Man tänjer och sträcker och böjer och fokuserar och grejar och blir skoningslöst upplyst om hur smidig man är. Eller inte är.


Men det känns oerhört välgörande för både kropp och själ och jag tänker balans, jag tänker smidighet, jag tänker styrka…
Som den insiktsfulla person jag är så konstaterade jag rätt snabbt min begränsning och tror att det kommer att ta ett långt tag innan jag tycker att hundens position känns avslappnade, bekväm och naturlig.
Även i fullt påklätt skick.

Vov.

Jag lånade bilden från Aftonbladet.

Sådärja

Och visst gjorde jag det. Åtta friska kilometer i mörkret med reflexvästen på. Jag tyckte att jag sprang på bra, men det tog ändå ungefär 46 minuter att ta mig runt. Hm. Eftersom jag inte har någon riktig tidtagarklocka blir det på ett ungefär, men snart, när jag får min Runners World-premie ska det bli andra bullar!

Tiden tiden..

..och då var klockan nio och det är dags att börja jobba.. För här prioriteras träning (host host). Har precis kommit hem från Yogan där jag var ynke pynke nära att somna, det hade med andra ord varit ruskigt trevligt att bara hoppa i säng nu. Yogan var perfekt idag för jag erkänner att jag har liiite träningsvärk. Inte mycket men det känns. Innan Yogan blev det en kort, långsam liten tur med de nya skorna. De är inte snygga men de sprang bra. Gissar att det är huvudsaken.

Öh, just ja, jobba.

Själva poängen liksom

Tanken med bloggen var att få inspiration, peppa varann (vi bor inte nästgårds direkt, vi tre fettrockare), peppa sig själv och ehm... blogga lite.

Tex kommer jag här och nu skriva att jag har jobbat över, kom precis hem och klockan är åtta, ska snabbt slänga i mig nåt att äta och sen sticka ut och springa en runda. Eftersom jag väljer att outa det så måste jag ju genomföra det. Då kan jag ju inte backa eller tunna ur.

Så det är precis vad jag ska göra nu. Med reflexväst på. Adios sålänge!

Sommar vs vinter

Exakt hur motiverad kommer jag att vara när driv-isen har lagt sig över Lilla Byn? Har minst sagt svårt att se mig själv snöra på skorna, dra mössan över öronen, packa in mig i värmande plagg och pulsa ut i snön/slasket för en "uppfriskande" liten löptur.

I morse skrapade jag is från cykelsadeln... Hurra?

(oktober, november, december, januari, feruari, mars.....)

Runners Nörd?

Jag rycktes visst med i den allmänna hurtbulleivern som rådde på Lidingövallen och tänkte att ”all inspiration är bra inspiration” och innan jag visste ordet av hade jag till ett förmånligt pris tecknat mig på en prenumeration av – lyssna här alla modebloggers – Runners World! En nördtidning!

Jag känner mig lite pirrig av förväntan bara vid blotta tanken på att få mitt egna första nummer! Dessutom så ingick det en tidtagarklocka, och det känns faktiskt som precis vad jag behöver.

Äs

Schhh… Säg inget till de andra två, de unga tjejerna, men handen på hjärtat måste jag erkänna att själva maratongrejen bara är ett svepskäl. Det enda jag egentligen är ute efter är ett tajt äs.

Det borde man väl kunna få genom att springa fort och ofta?

Allt klär en skönhet.

Sov aldrig med medaljen på i natt men oups den är med till jobbet. Kanske man skulle stoppa ner halsbandet från London i väskan och pryda sin stela nacke med medaljen istället? Kommentarer från kollegor är säkert bara avundsjuka..

En liten förbättring...!

Gamla resultat är verkligen spännande att kolla upp. Allt tycks finnas på nätet, vilket även kära syster konstaterat. Några timmar före start blev jag upplyst om vilken tid jag borde slå... Hurra?

Lidingö Tjejlopp ingår i Tjejklassikern och därför har jag varit tvingad att spinga eländet två gånger tidigare (den här gången var det faktiskt helt frivilligt och jag lurade ingen att hänga på..). Löpning var ungefär det värsta jag visste och träningsmängden ganska liten (läs obefintlig). Eller vad sägs om följande:

1999: 1.19.23 (Pollys kommentar "det kan du ju gå runt på...")
2003: 1.15.35
2009: 1.o5.06

Tack och lov något förbättrat, annars hade jag lämnat tillbaka skorna, kastat ut pulsklockan och svurit på att träning är sååå överskattat.

Min kropp är mitt tempel.

Att boka in massage dagen efter ett lopp är inte så illa pinkat.

1212 av 4426!

Vi började morgonen med en stadig frukost. Bland annat serverades det gurka i Chateau Förorten.

Ingen frukost utan kaffe! Jag rekommenderar dock starkt till andra lopplöpare att inte överkonsumera kaffe före loppet. Tur det fanns redigt med bajamajor på plats.

Jag trotsade sunda förnuftet och valde de nya skorna till dagens utmaning. De var väldigt sköna.

Nu är det dags att sticka iväg! Lidingö kallar oss!

Vi blev treatade med varsin godispåse med både före- och efterenergi av vår stora supporter Enannan.

På med tidtagarchipet! Annars vet man inte hur snabbt det gått!

Vi har en till supporter. Camilla tog barnen med sig och agerade väskvakt/fanclub/trevligt sällskap!

Det var inte bara vi tre som sen väntade på bussen tillbaks till Ropsten...

Till min stora lycka/förvåning/glädje/yadayada så tog jag mig i mål efter denna sjukt backiga terrängmil på för mig ursinnigt bra 59,33! Under timmen!! Det hade jag inte i min vildaste fantasi trott! Beviset, medaljen, ser ni nedan.

Nu har startskottet gått. Vi har haft vår kick off. Nu banne mig är det träning mot Stockholm Marathon 2010 som gäller. Men först ett bad.

Uppförs

Man kan ifrågasätta varför man väljer att springa en mil i uppförsbacke. Det kan man verkligen göra. Jag har därför inga större mål satta än att "det vore roligt om knäna håller och jag inte är sist i mål". Om jag väljer att springa i nya skorna kan jag ju alltid skylla på dem om det går dåligt.

Ska vi säga 1,15 på det?

Så gott som något.

Mitt mål för dagen är att springa så snabbt så att jag hinner med tåget hem ikväll.

Det går du ju på!?!

Gjorde misstaget att kolla mina gamla tider på Lidingö Tjejlopp. Det var dumt. Kommentaren på de tiderna var något i stil med "det kan du gå runt på". Tack för den.

Det är ett trevligt litet gäng det här! Högt i tak liksom..

Morgonens fundering

Ska jag springa tryggt och säkert i mina gamla slitna Mizunoskor, eller ska jag vara wild and crazy och snöra på mig nya skorna dagen till ära?

Jag funderar över en kopp kaffe. Med Mizuno på höger och Saucony på vänster fot.

Kick off

Vad passar bättre som inledning till Marathonsatsningen som MissUD tvingar oss till, än en redig middag med vin hemma hos mig och efterföljande Tjejlopp i Lidingös backiga terräng i morgon?
Nej just det.
Utöver detta har jag laddat med nya springskor, nogsamt utprovade idag på Löplabbet.
I morgon svävar vi på lätta tassar i Lidingö.
Sen startar kampen mot fyrakommatvå mil.

Nu svamlar mina springvänner och vår ena groupie i köket bredvid mig (i väntan på att maten ska bli klar nångång) om att vi ska ha frågestund och sextips på bloggen. Ja, här sitter jag med mina bröst. Vad som helst kan hända.

Köket hälsar

Polly hälsar från köket!

//Loppanlej

Morgondagen.

Lidingöloppet kommer att gå som en dans. För att säkerställa bra schwung i steget koncentrerar vi oss på snabba kolhydrater och vin. Vår enda groupie möter upp och passar väskorna. Sedär. Där kom groupie nummer två med en fin-fin goodie-bag!