Kom liksom inte undan

Se det framför er:

Söndagkväll, lite ruggigt, klockan närmar sig sju och tanken på springskor känns avlägsen. DÅ kommer SMS "ska du springa ikväll?" Inser här att jag har gjort sken av att vara något som jag inte är dvs hurtbulle, träningsfreak, löparnörd.. you name it. Svarar att "japp, vill du vill jag" (ok, vi snackar fortfarande löpning..) och tvingas därmed ut på en kolsvart, väldigt kort, men snabb runda. Med sällskap. Otippat.