Nytt försök

Huvudvärken från Hell nockade mig helt i helgen. Antal långpass: noll... Det var inte planen. Nya tag och nya försök, hela träningsupplägget från Marathon.se är utskrivet och nerstuvat i väskan. Får se om det går att följa. Troligen tröttnar jag efter en vecka eller två. Hur som helst, planen för kvällen är att ge sig ut på en liten runda för att se om huvudet behagar hänga med. Håll tummarna att jag hittar hem igen i mörkret...

Föreläsning

Det här ska jag lyssna på ikväll.

Träningsplaneringens filosofi
Varför? Hur? När?

• När under dygnet är prestationsförmågan på topp?
• När är det lämpligt att träna styrka, uthållighet och teknik?
• Hur noggrant planerar du din träning?
• Vet du vilket träningspass du ska köra om en månad eller om ett år men framför allt varför?
• Är det bättre att köra två korta träningspass eller ett längre pass?

Visst verkar det bra och jag känner mig sjukt seriös. Vi ska till staden och sätta oss i Högskolans lokaler för att lyssna på en idrottsfysiologi professor i några timmar!

Träning Spader, Träning!! INTE pensel och färg!!

Projekt pulsklocka

Den tycks äta batteri, den oranga klockan. Efter att ha sprungit några rundor med puls på 210 eller 0 börjar misstanken om att allt inte står rätt till komma till min trötta skalle. Klockan har även haft den dåliga vanan att "hänga sig" på någon puls. Då har jag misstänkt att jag är döende. Idag är skallen lite klarare och klockan har fått sig en omgång ovett. Jag har nu bytt både sändarbälte och sändare (fråga inte varför jag i min ägo har 1 pulsklocka, 2 sändare och 3 bälten....) och, se där, jag tycks ha relativt normal puls (att den sedan går upp oroväckande högt av tanken på stryktvätten hör inte hit..).

Vad jag vill säga med detta är att jag har en plan för dagen. Ett (för mig) lite längre pass. Minst 70 minuter, gärna mer. Kommer jag hem om en kvart ska ni dock inte blir förvånade...

Update: 73 minuters långsam jogg. Klockan skötte sig fint men GPS-grunkan valde att självdö.

Min plan..

... är att ta igen lite sömn och snart vara på banan igen. Alltså snart vara ute i mörkret med joggingskorna på. Idag blir det yoga. Varför konditionsträna? Det är ju bara lite drygt fyra mil vi ska springa...

Spread the word.

Det sista jag sade till min chef innan jag gick idag var"Fråga mig imorgon ifall jag sprang innan jobbet", möjligt att jag sade det närmare tre gånger för att betona att det var av största vikt.
Skriver jag det även här så får jag skämmas ögonen ur mig om jag inte orkar upp.


Gud. Jag är den skarpaste kniven i lådan trots allt.

Ett litet vitt?

Så undrar jag. Hur mycket förstör alkhol egentligen? Fattar såklart att man inte kan tokdricka men ett par tre glas vin en fredag. Sumpar man hela träningen då ? Hur ställer ni andra er till hårdträning & alkhol? Nu kanske det är sak samma.. men längre fram. Ska man behöva ha noll-tolerans och dricker man lite vin.. är då samma som att skjuta sig i foten?

GBG hänger läpp.

Jag har lite tappat lusten men börjar hitta den igen. Har åtstakommit lite löprundor, spinning och pump men måste-måste ge mig i kast med att träna längre sträckor, träna backar och intervall. Jag har en dålig egenskap att hitta ett bekvämt tempo och sedan harva på där. Det är bekvämt såklart men snabbare blir jag inte...

Kom liksom inte undan

Se det framför er:

Söndagkväll, lite ruggigt, klockan närmar sig sju och tanken på springskor känns avlägsen. DÅ kommer SMS "ska du springa ikväll?" Inser här att jag har gjort sken av att vara något som jag inte är dvs hurtbulle, träningsfreak, löparnörd.. you name it. Svarar att "japp, vill du vill jag" (ok, vi snackar fortfarande löpning..) och tvingas därmed ut på en kolsvart, väldigt kort, men snabb runda. Med sällskap. Otippat.

Jag som tyckte det gick så snabbt

Jag och haren sprang milen idag. Vi hade jättebra flow, jag tyckte vi höll bra tempo, och sista tre km tyckte jag att vi ökade tillochmed.
Jag var rätt övertygad om att det var personbästa på gång, men icke. Snopet konstaterade jag att vi sprang på ungefär (jag har fortfarande ingen bra tidtagarklocka, kollar på min vanliga) mellan 57,30 och 58 minuter.

Konstigt. Hässelbyloppet som jag sprang när jag inte alls kände mig i form, tog jag milen på 54,45. Ska det till en tävling för att jag ska pinna på?

Håller nollan.

Det har varit en träningsmässigt helt usel vecka, denna vecka. Noll träningspass, so far. Noll alltså. I morgon blir det ytterligare noll, och dessutom har mina hörlurar gått sönder. Det är helt omöjligt att springa utan musik, så jag måste skaffa nya innan jag kan ge mig ut på banan igen.

I min drömvärld så blir det ett spring lördag och ett spring söndag. Men det har vi inte sett än.

Hur ska det gå till?

Just nu tittar jag ut över.. ja totalt mörker. Det är kolsvart ute, inte ens en gatlykta tycks vara planterad utanför mitt fönster. Jag kan inte på villkorsvis förstå hur jag ska få ihop löpträningen under de här mörka månaderna. Allt talar för att det är klokare, rent överlevnadsmässigt, att gå hem och gömma sig under filten.

Hur som helst. Ikväll ska jag trotsa förkylning och täppta bihålor och åka till yogan. Yoga är kul när man är täppt.. det finns liksom mer att önska av den där andningen... att man ska få luft t.ex.

Träningsvärken från hell

Aj aj aj... min kropp gör ont. Alternativ träning kan vara riktigt tuff. Eller vad säger man när armarnas ynkliga muskler skriker, ryggen håller på att gå av, magen kvider, för att inte tala om rumpan.. och benen. Vem vågar säga att det inte är jobbigt att rida??

Poäng

Trots att jag tränar mer än jag gjort på flera år så går jag upp i vikt. Det känns extremt frustrerande och orättvist. JO, det är fett. NEJ det är inte bara muskler. Så.

Jag har därför dammat av mitt gamla pointshäfte och ska med start idag börja räkna points. Nio år sen sist, men då funkade det jättebra. Och varför jag väljer viktväktarnas klassiska system är för att det som sagt dels har funkat på mig, och dels har jag svårt att utesluta grejor ur kosten. Jag behöver bara återgå till lagom stora portioner och rensa lite i godishyllan.

just do it

Jag hade faktiskt ingen lust, men en mil senare i bra tempo så känns det bra. Bättre än innan.

Vilodag

Sonen har lämnat mig för dagen, så helt plötsligt fick jag en hel dag alldeles för mig själv. Vad typiskt att den då sammanfaller med min vilodag! Och vilodag there is, jag har grym träningsvärk så springa blir det inte tal om. I stället ska jag städa garderoberna.

Yey.

För ordningens skull

Jag vill bara informera världen om att jag joggade 5,5 km på lunchen idag. Runt Gärdet, det kändes trevligt och nästan lite posh att flåsa förbi Källhagens värdshus.

Som kompletterande info kan jag säga att jag har träningsvärk i framförallt axlar och lår efter gårdagens pump. Så stegen var tunga och sega. Men jag inbillar mig att det säkert är bra...

Rapport Dalarna

Fullt fokus på att andas.
Träning är en otopi.
En liten j-vla förkylning har slagit sina klor i mig.

Förbannat

Lurad

I går skrev Miss Göteborg att hon minsann skulle bodypumpa tidigt på morgonkvisten. Jag är naturligtvis inte sämre, utan kände mig fokuserad på motsvarande träningsform fast vid lunch.
Jag var sen från ett möte, superhungrig och hade faktiskt tappat en smula entusiasm på förmiddagen, men blotta tanken på att Miss Göteborg var nypumpad (oj, det låter ju nästan snuskigt) fick mig att bita ihop, ta en näve nötter och traska ner till omklädningsrummet.

Jag plågades och slet som ett djur och när jag kom upp från träningen fick jag ett mail från Miss Göteborg som erkänner att hon skolkat från träningen idag.

Där ser man.

"Göteborg"

Idag sprang "göteborg" en mil. Imorgon ska "göteborg" träna bodypump klockan kvart i sju på morgonen. Det vill säga om inte "göteborg" har spruckit av stolthet innan dess då.

Bekant på nåt sätt men ändå inte...

Den här alternativa solhälsningen gör vi också. Tror jag. Alltså, jag känner igen själva mönstret i det han gör, men jag törs nästan lova att det inte ser på pricken likadant ut när jag gör mina tappra försök...
Det kan möjligen vara så att jag behöver stretcha lite grann till innan jag är ända framme.

Lite ska erkännas att det känns som om att ett pass i veckan inte räcker till..?

Så här gör man

Nu kan jag solhälsa hemma i vardagsrummet i lugn och ro. Namaste!

jågad

Jag har höga ambitioner. Utöver springet tänker jag "yoga, måste vara suveränt för att strecha ut stela muskler, hitta balans och stabilitet. Kanske lite styrka också. Och smidighet." och "pump, eftersom jag inte har disciplin nog att styrketräna på egen hand, men jag behöver ju faktiskt bygga både lite starkare ben och bål. Och axlar. Armar och bröst, när jag ändå håller på.". Så tänker jag.

Vi har dessutom utmärkta lunchpass på jobbet med superprofessionella ledare, så varför inte passa på att utnyttja dessa?

I dag har jag således yogat på lunchen. Bortsett från det faktum att jag inte helt har full koll på alla turordningar i solhälsningen (det måste man väl kunna söka på youtube på förresten, kom jag på precis i denna skrivandes sekund) så står det mig klart och tydligt att jag: är svag, är stel och osmidig, har dålig balans och har problem med andningen.

Bryska insikter en onsdagslunch.

Inte den skarpaste kniven i lådan.

Inser att jag har frågat vår HR avdelning TVÅ gånger ifall Stockholm Marathon inkluderas i vår friskvårdssatsning och varje gång svarar vår vänliga HR människa att det inte gör det.

Det är officiellt nu

I går fick jag mitt första nummer av Runners World. Nu är jag nörd på riktigt.

Håll

Inte en enda gång sen jag började springa så har jag fått håll. Oavsett hur lite eller mycket eller var, när och hur jag ätit. Förrän idag.

Jag var jättepigg i benen när jag stack ut, det kändes superbra och jag kände att det fanns möjligheter att göra en schysst tid. But no. Efter tre km så slog hållet till, och krampade så jag blev galen. Efter fem km fick jag inse min begränsning, så jag gick. I ungefär 500 meter. Fortsatte springa, det gick bättre igen, men sista km var det tillbaks. Hållet. Sjukt värdo. Det blev alltså ingen mil, det blev ca 9,5 km jogg och en halv kilometer gå.

Surt sa räven.

GPS

Jag vägrar tro att min GPS-grunka fungerar. Igår sprang jag (nästan) runt hela byn och resultatet blev ändå bara drygt 6 km (ja, Lilla Byn är litet). Uppdraget för kvällen var att hitta vägar med lite belysning så jag ser var jag sätter fötterna under de eländigt långa vintermånaderna.. I min enfald trodde jag att rundan skulle bli si så där en 8-10 km men ack så fel jag hade.

Med andra ord:
Den galna kvinnan som springer gata upp och gata ner i Lilla byn är jag. Hälsa gärna snällt om ni passerar på väg till fjälls eller så.

Mitt i natten.

Klockan är 6.02. Gröt ska strax intagas och klockan 07.00 börjar spinningen. Hål i huvudet eller något annat? Är för trött för att bedöma själv.

Note to self

Ät inte lite för mycket till frukost om du planerar att sticka ut och springa direkt efter frukost...

Men duktiga jag vek, trots stabil frukost i magen, inte av och tog åttan utan kämpade på med tung mage och feta lår hela milen. Ingen räserfart, but I did it.

Västkusten.

Göteborg gick på spinning istället när resten av landet ägnade sig åt löpning. Det finns nämligen plan att inte bara springa. Träna allsidigt heter planen. En ganska fiffig plan om jag får säga det själv.

Med hare

Loppis springer med vovve. Jag har en hare. En lång, mörk, snygg hare med bruna ögon.
I dag sprang vi milen. Jag har i och med detta officiellt utökat min standardslinga. 8 km-slingan kallas numera "korta slingan".
Det kändes jätteskönt i benen och tills jag fick kramp i tarmarna efter sju km så kändes det som om jag skulle kunna springa hur länge och långt som helst. Ungefär 58 minuter tog det, för dagen ett lagomt tempo, med både ollonmössa och reflexväst på. Såklart.

Planen...

..är att smuggla med Pälsboll hem på lördag kväll. När den här utmärkta draghunden är med så är det så otroligt mycket roligare att springa.. alltså jag säger det igen: roligt att springa. Tror knappast Mr PT kommer att märka om hans hund är borta? Frågan är bara hur mina liggvagnsvänner ställer sig till "mycket stor, lurvig hund, på redan mycket begränsad yta"? En annan fråga är om man får ta jyckis med sig på de där loppen som det pratas om? Säg att man får det..? Ja...?

Med Pälsboll i spåret

Enkelt och lätt sprangs 9,4 km igår. Ok, ok.. jag erkänner... draghjälpen var ypperlig. Pälsboll tycker löpning är livet på en pinne och då jag kanske väger något ynka kilo mindre än Herr PT så gick det undan i spåret. Herr PT (som lånat ut sin Pälsboll) frågade försynt hur det gick, om jag behövde vila.. Pah, det var såklart bara en liten hint att HAN ville vila, eller ännu bättre ursäkt: hunden behövde kissa..

Hm..

Träningsvärk idag..

nästa

Trots den usla känsla jag hade i hela kroppen när jag sprang i dag och trots att jag fortfarande har huvudvärk (!) så behövdes det bara ett bad för att få mig att fundera på min nästa runda.

Tisdag?

Hässelbyloppet, eller "jag trodde det skulle vara easypeasy"

Det var snudd på outhärdligt jobbigt! Jag trodde aldrig att jag skulle orka ta mig runt, men det preliminära resultatet visar 54,45, vilket isåfall skulle slå mitt mål med 15 sekunder. Om så är, så är det ju bra. Fast jag vågar inte riktigt tro att det kan stämma, för det var faktiskt det tyngsta och jobbigaste jag varit med om. Jag var helt klart inte i form.
Nu väntar badkaret!

En till!

Den snabbaste Minnert jag känner har börjat springblogga! Good news!

Själv laddar jag upp inför hässelbyloppet med rödvin och snacks på fredagskvällen. Tur loppet inte är förrän på söndag.

Min kropp gör ont

Träningsvärk tycks vara det nya svarta (straxt efter Gore-tex såklart). Varje dag innebär nya ömmande muskler och det tycks aldrig gå över. Hur är det möjligt?. Det är på grund av detta, inget annat, som jag i eftermiddag ämnar uppsöka min utmärka massör. För det är väl fullt normalt att åka 90 mil för lite massage..?

Näst värst efter att bajsa på sig

När jag tänker "springa långlopp" så är min största fasa att bajsa på mig. Men min näst största fasa är "tänk om mp3'n går sönder!!".
Tänk att springa kilometer efter kilometer efter kilometer - utan musik! Utan eurodisco, e-type och annan skräpmusik. Det är nästan lika illa som att springa med diarré ner till knäna.

Jag tror man måste ha en i reserv med sig.

Box

En liten timme kvar sedan är det dags att rusa bort till gamla gympasalen (den ger mig vibbbar från gymnastik-lektionerna på lågstadiet. Då satt man på "pluttar" halva lektionen. Någon annan som minns det? Jag satt bakom en kille som var dum. Det minns jag bestämt.) för att dra på boxningshandskarna och klippa till värmlänningen igen. Rackarns vad kul det är!

Sakta men säkert

Jag sprang vilse idag! Det var inte meningen, men det saktade uppenbarligen av farten. För jag som tyckte att jag hade schvung i steget och att det gick så lätt - det visade sig att jag sprang 10,5 km på en timme och fyra minuter! Det låter ju overkligt långsamt, kan jag ha tittat rätt på klockan? Och jag som drömmer om milen under 50 min...
Måste börja träna intervall. Och backe. Och det bums.

Med sällskap i spåret

På lördag får jag draghjälp. Plötsligt kommer jag att flyga fram i spåret! Benhinnorna kommer att ta stryk, det brukar de göra, men det är sååå roligt att låna Pälsbollen från Prinsen.

Med "springa så fort det bara går-selen" på plats är Pälsboll inte trött.

Ähum ähum..

Jag springer sista loppet för säsongen på söndag. Sista loppet för säsongen säger jag lite världsvant, precis som om jag inte gjorde annat än sprang lopp. Vilket är helt helt fel. Jag sprang mitt allra första lopp när jag sprang Midnattsloppet 2007. Sen har jag vilat mig i form kan man säga, och med två stycken tunga femkilometerspass i benen som enda förberedelse så blev jag övertalad att springa Springcross i våras. Sex kilometer i kuperad terräng, jag trodde på allvar att jag skulle döden dö där ute i skogen.

Men jag måste ha fått någon form av halvblodad tand ändå, för jag tränade vidare och sprang Midnattsloppet igen i augusti. Och Lidingö Tjejlopp förra helgen. That's it. Fler medaljer har jag inte håvat in. Men jag antar att man får en liten plakett som sig bör även på söndag, på Hässelbyloppet.

Men så tänkte jag, hmmm, ska det verkligen vara helt tomt på lopp ända fram till Göteborgsvarvet? Vad tråkigt! Så letade jag lite, och ramlade över Premiärmilen i mars. Trevligt. Det kanske vore något att se fram emot..?

Plötsligt i Stockholm.

Nu åker jag till Stockholm några dagar så det blir lite svårtränat. Men jag är grymt övertygad om att de andra damerna drar sitt strå till stacken..

Vem kan segla förutan vind?

Jag har en roddmaskin hemma. Jag köpte den (kan det möjligen ha varit kring nyår, hrm) för att jag "skulle kunna träna även i mina grisveckor". Om jag idag skulle sätta ut den på Blocket så skulle jag beskriva den som "obetydligt använd".

MissUD ror. Hon ror och ror. Var får hon lusten att ro ifrån, undrar jag?

Min roddmaskin står här och tar upp jättemycket plats i mitt vardagsrum, och blänger surt på mig. Om den inte ska gå till attack så kanske jag kommer att bli tvungen att börja använda den. Men först måste jag skaffa persienner...

Hon kan bara hon vill

Personbästa på min bekvämlighetsrunda! 8 km på ca 45 minuter! Jag skriver ca, eftersom jag inte har något tidtagarur, utan bara kollar hur siffrorna står på klockan. Men ändå.

Naturligtvis med reflexvästen på.

Kan ni begripa?

De hade mage att ställa in yogan så jag löptränade istället. Jag är så flexibel att jag nästan blir rädd för mig själv. Rodde gjorde jag med. Man kan ju inte släppa hela schemat bara så.

Guldstjärna..

.. till mig som trotsade regnet och gav mig ut på en kort liten springtur. GPS-grunkan bönade och bad om nytt batteri men jag tror jag luffade runt en 5-6 km. Jag vill här även tacka löplabbet-tjejen som sålde på mig ett par joggingskor i Gore-tex. DET ÄR GREJEN! Fötterna var i stort sett den enda torra del av mig efter en halvtimme i Lilla Byns eländiga väder. Tvättstugan blev målet för turen och tanken att snabbt torka kläderna grusades när jag insåg att torkfläkten var väldigt trasig.. Så kul att jag just nu tvättar en väldigt stor maskin..

Om en liten halvtimme: avfärd mot Yogan i Pytte Byn!

Göteborg rapporterar.

Kvällens träningspass blir poweryoga + roddmaskin 30 minuter.

Spänning..!

Dagens stora fråga är OM jag ska hinna med ett litet kort springpass innan Yogan. Den andra stora frågan är hur mycket träningskläder som ska med till Norr. I norr väntar min PT som hotar med att "nu ska vi lägga upp ett träningsprogram till dig lilla Loppan". Jag vädrar ren ondska här.. Dagens tredje stora fråga är om jag ska ta ifrån honom uppgifen som PT så han kan fokusera på det viktigaste: uppdraget som massör...! Till mig. Inte till Miss UD eller Polly. Pah!

I morgon är en annan dag

Jag vabbar som sagt. Sonen har varit febrig hela dagen, så att jag får vara hemma i morgon också är ju bara ett tråkigt faktum. Drömmen vore att han är så pigg i morgon kväll att han kan hänga hos några grannkompisar en stund så jag får ut och kuta. Annars blir det tyvärr en springfri dag även i morgon.

Det är inte helt enkelt att ha konstant och regelbunden träning i barnveckor, tyvärr. Oavsett deras hälsotillstånd.

Onsdag hoppas jag att jag är på jobbet och yogar.

Torsdag ska jag inte pumpa! Med träningsvärken från förra torsdagen som knappt har släppt ännu så är det en risk jag absolut inte kan ta, eftersom jag ska springa Hässelbyloppet på söndag. Jag vill nämligen ha en trevlig springupplevelse.Frågan är om jag inte ska utnyttja lunchen till en löptur istället?

Sen blir det vila till söndagens millopp. Då ska jag banne mig springa under 55 minuter.

Nej, jag hoppar pumpen på torsdag.

Gult är fult?

Två reflexvästar i min ägo.

Men hemma i lådan. Man undrar lite vad två reflexvästar gör för nytta i en låda. Speciellt när man springer och det är becksvart.

Svart på vitt

Nu finns mitt namn med i startlistan på Stockholm Marathon. Det gör Loppis och MissUD's också.

Jag firade med att hänga med runt banan på en tur.

I like to move it move it

Det är en fantastisk höstdag. Solen skiner. Luften är hög och klar. (Gissar jag, jag har inte varit ute ännu.)
Skulle gärna ge mig ut på en springtur, men jag har en febrig son som hänger med glansiga ögon framför teven och som jag inte kan lämna.
This is the curse of the ensamföräldergrejen. Å andra sidan. Det är nog inte jätteofta både mamman och pappan vabbar samtidigt... ;)

Med blyben i förorten

Jag lider visserligen fortfarande hårt av sviterna efter bodypumpen från i torsdags (!), men tänkte äh, det går väl bort bara jag blir lite varm. Dessutom har jag lite sturskt gått och funderat i tankarna om att "milen under 50 minuter borde väl inte vara helt orimligt".

Ha.

Jag gav mig ut, med min hare, med avsikten att springa min nyuppmätta 1,1 mils slinga. Efter två kilometer hade jag ont överallt, benen och rumpan kändes som betong, det kändes som om någon fäst orättvist tunga vikter på benen och det kändes som ett steg fram och två tillbaks. Det var omöjligt att sträcka ut steget och tempot var pinsamt långsamt.

Det var en plåga.

Jag tecknade till haren (vi har ju musik i öronen båda två, så teckenspråk funkar bättre än att säga nåt högt) "är det ok med korta slingan?" strax innan vi kom till vägskälet där valet var ett faktum. Haren nickade, tacksamt kunde jag notera. Helst skulle jag velat vända och gå hem.

Av någon anledning lyckades jag ändå uppbringa så mycket energi att jag vid stället där jag normalt vänder, tecknade "vi kör 1,5 km till".

Det blev totalt 9,6 km, i slow motion. Med blytunga ben och trötta knän.

Stockholm Marathon känns oändligt långt borta.

Fryyser

Jag gör som Miss UD: outar att det är dags för ett löppass... på gymmet. För vaknar man av att regnet öser ner, termometern visar en ynka liten plussgrad då längtar man efter en varm bastu. Därför ska jag (snart, host) dra iväg till löpbandet, pina mig en (liten?) stund för att sedan krypa in i varma bastun, med inpackning i håret och blanka tidningen i handen.

Så får det bli. Snart...

Update: Jag hade varit en galning om jag gått ner i gymmet. Solen tittade fram så det blev en timmes lugn jogg i höstvädret. Blandade underlag; stigar med ett lager gula löv, mjuka grusvägar och lite stum asfalt. En härlig tur. Nu kaffe!

Luft i rörelse.

Eftersom det blåser halv storm här känner jag mig tvungen att skriva att jag ska löpträna så att det blir av. Sådär. Nu kan man gå tillbaka och pyssla med det man gjorde innan.

Lördagsträning.

Äntligen kan jag skriva att jag har tränat och jag är grymt säker på att omvärlden darrar och undrad vadvadvad har den där människan tränat då? Berätta nu och sluta prata dynga.

En timme bodypump & 4 km backigt som satan på löpbandet.

Sug på den.

Visst får man ändra sig? Väl?

Så sent som i måndags morse svor jag för tusenmiljarde gången att nu minsann, nu är det slut med godisätandet! Banne mig! Nu får det räcka, nu måste jag bli av med hullet. Motivation, hej och välkommen!
Sen blir det fredag. Fredag med sonen. Fredagsmys. Lite chips, några flarn, inte så farligt. Väl?
Sen blir det lördag. Klart ungen ska ha sitt lördagsgodis! Men jag då? Jag som älskar salta spöken. Fudgerutor. Choklad. Sura nappar. Och allt däremellan. Ska jag inte ens få smaka?

Jag tänkte så här. Lördagsgodis är okej. Tanken slog mig även efter det att jag såg mig i bara trosorna i helfigursspeglarna i provhytten på Stadium och flämtade av skräck över hur illa det såg ut. Så stark karatkär har jag...

Men lördagsgodis. Lite bara.
Okej?

Det regnar här i stockholm idag

Vi gjorde förortscentrumet idag. I räserfart, faktiskt. Eller. Ja. Vi fick med oss det vi behövde, på ett ungefär.
Mission för dagen var "varma springbyxor", "långärmad springtröja" och "en träningsoverall slash överdragsställ". Till sonen skor och jacka. Jag gillar Stadium. Jag gillar deras eget billighetsmärke Soc. Både byxor (svarta!) och tröja hittade jag, men var hittar man egentligen en najs träningsoverall? Jag vill ha en typ wct-overall, ni vet, lite tjockare men inte i collegetygsmaterial. Jag vill inte ha nåt tunnt och elektriskt uppvärmningsset, jag vill ha varmare överdragskläder! Hursomhelst, jag hittade inget, så jakten går vidare.

Nån som är sugen på en löprunda i ösregnet, förresten?

Usikt från mitt köksfönster.

Vinterträning

Den alternativa träningen fortsätter med fina middagar (röding ikväll) och gott sällskap. Idag bestämde sig sällskapet att "det är klart vi ska ut på fjället och vandra innan det dåliga vädret drar in". Tio meter från stugan började snön falla..

En timmes frisk promenad (med betoning på frisk eller läs iskall) blev resultatet och nu är det återhämtning i stugan som gäller. Framför brasan. Min rumpa fryser. Massor.

Post Pump

My träningsvärk is killing me

I must confess, I still believe

When I'm tränar pump I lose my mind

Give me massaaaage

Do not hit me baby one more time

Lär av mina misstag

Här kommer ett tips:

Om du är hungrig, det kanske är lunch men du har egentligen inte tid att äta en riktigt lunch utan du vill ha nåt som går snabbt och kommer på den fenomenala idén - jag köper en bar! Då skulle jag vänligt men bestämt avråda dig från att välja Allévos low calorie bar med smak av blueberry.

Den ser ut som cement, vilket jag iofs aldrig smakat, men om jag skulle smaka är jag rätt övertygad om att de träffat rätt nära i smaken. Uppblandat med den distinkta smaken av jäst. Dessutom är den så torr att den växer i munnen.

Det var det äckligaste jag ätit i bar-väg. Mitt tips - do not!

blue suede shoes

Jag fick lära mig på Löplabbet helgen som var när jag köpte nya skor, att man inte ska använda sina springskor till att gå i. Man har nämligen ett annat steg när man går mot när man springer, och när vi kollade på mina springskor såg vi klart och tydligt att de var sneda. Men nu har jag ju nya springskor, så får jag för mig att powerwalka kan jag ju använda de gamla. Precis som jag gjort hela tiden, alltså…

Ifall vi råkar ha läsare.

Nu är ju den här bloggen rätt färsk. Inte ens en vecka men jag kastar ändå ut frågan. Ska vi inte ha en bloggmiddag i GBG efter varvet i maj? Träffas lite stela och trötta och äta lite mat?

UPDATE: Det behöver ju inte bara vara bloggare.. känner några icke-bloggare ( finns det sådana?) som också ska springa.

En värmlänning mindre?

En timmes boxning på ett styck värmlänning.
Alternativ träning är grejen.

445 svenska pengar.

Numera anmäld till göteborgsvarvet.

Marathon.

Nu är det här ju en träningsblogg. Där man tränar och inte dricker alkohol. Så låt oss säga att jag berättar om en kompis istället. Just den här kompisen skulle också springa marathon. Det skulle hon. Den här kompisen var inte så ståndaktig och otroligt ambitiös som jag är utan hon drack alkhol! Kan ni begripa så galet? Iallafall så var hon på en fin jobbmiddag och . Efter rätt mycket vin så tänkte hon att världen ( läs hela bordet) nog ville veta mer om hennes planer. Så hon berättade för alla att hon minsan skulle springa stockholm marathon. Galen kompis va? Kompisen berättade för mig att hon trodde att det skulle bli mer applåder och konfetti istället började folk prata om att NY marathon var bättre.. eller Berlin. Så kompisen blev lite sur. Det förstår jag mycker väl. Rumpa tänkte kompisen och drack mer vin och när männen sedan började surra om att de skulle springa NY marathon nästa år så skrattade hon dem rått i ansiktet.

Vilken tjej!

Aaaaoooouuu

Jag har träningsvärk. Redan.
Jag tränade pump på lunchen idag. Det var flera år sen jag tränade pump sist. Det känns. En superbra instruktör som faktiskt körde skiten ur oss.
Men jag är supernöjd för jag var sååå nära att inte gå och träna för att jag var trött, stressad och hungrig, men jag gjorde det. Har man bestämt sig så får man låta bli att känna efter, helt enkelt.

Jag har mätt ut en 1,1 milsrunda på jogg.se. Jag hoppas få möjlighet att testa den i helgen.

In case of emergency

Jag har bloggat om det förut. I min förrförrförra blogg tror jag det var. När jag råkade bajsa på mig när jag var ute och sprang. Extremt pinsamt och egentligen inget man borde berätta vidare om man vill ha stoltheten  intakt. Jag som dessutom var så nära hemma föll brutalt på målsnöret, kan man säga. För där jag befann mig då jag genade för att ha närmsta vägen hem, där på cykelbanan genom radhusområdet, så fanns det väldigt få bajamajor. Faktiskt inte en enda. Inte ens minsta buske att huka bakom.

Jag var och är fortfarande tacksam över att jag inte stötte på en enda på vägen, varken människa eller hund (!). Likaså att trapphuset var tomt. Dessutom kommer jag aldrig någonsin att köpa springbyxor i annan färg än svart.

Eftersom jag numera vet att magen är inget man viftar bort när man är ute och springer så springer jag alltid med lite papper i fickan, men känner också att jag vill vara helt förvissad om att det finns möjligheter till konstpauser både längs Stockholm Marathon och Göteborgsvarvet. Det kanske finns en områdeskarta man kan ta del av, med utmärkta toaletter? Konkurrera ut bajsmannen har jag liksom inga planer på att göra.

Bajsmannen.

Alternativ träning..?

.. eller "det här är ialla fall roligt".

Alltså, handen på hjärtat... är löpning jätte roligt? Är det jätte roligt att ge sig ut och springa i snö, slask, kyla och mörker?

Jag svarar själv på det! Löpning är sådär kul. Det finns annat som kan vara betydligt roligare och som kan vara ett utmärkt komplement till löpningen? Under vinter tänker jag sätta mig i lilla bilen och åka till Lilla byns ännu mindre grannby för att vara med på Hurtis gympa en gång i veckan. Den är ROLIG och ett perfekt alternativ till tråkig styrketräning i tråkigt gym. Nu borde man säkert även roa sig i tråkiga gymmet då och då men nja, det får bli en annan gång. Nu får jag även nöjet att träffa några av golftjejerna även på vintern! Hurra, det är ju hur bra som helst!

..och jag har träningsvärk idag. Mina muskler och jag måste diskutera det här. Träningsvärk var och varannan dag känns sådär...

Kniiiip stjärten?

Jag har börjat poweryoga! I morgon är det dags för mitt tredje pass.

Det är asjobbigt, det är väldigt lite, faktiskt inte alls, ligga och slappna av på en madrass till tonerna av valsång som jag kanske lite vagt hade hoppats på först. Man tänjer och sträcker och böjer och fokuserar och grejar och blir skoningslöst upplyst om hur smidig man är. Eller inte är.


Men det känns oerhört välgörande för både kropp och själ och jag tänker balans, jag tänker smidighet, jag tänker styrka…
Som den insiktsfulla person jag är så konstaterade jag rätt snabbt min begränsning och tror att det kommer att ta ett långt tag innan jag tycker att hundens position känns avslappnade, bekväm och naturlig.
Även i fullt påklätt skick.

Vov.

Jag lånade bilden från Aftonbladet.

Sådärja

Och visst gjorde jag det. Åtta friska kilometer i mörkret med reflexvästen på. Jag tyckte att jag sprang på bra, men det tog ändå ungefär 46 minuter att ta mig runt. Hm. Eftersom jag inte har någon riktig tidtagarklocka blir det på ett ungefär, men snart, när jag får min Runners World-premie ska det bli andra bullar!

Tiden tiden..

..och då var klockan nio och det är dags att börja jobba.. För här prioriteras träning (host host). Har precis kommit hem från Yogan där jag var ynke pynke nära att somna, det hade med andra ord varit ruskigt trevligt att bara hoppa i säng nu. Yogan var perfekt idag för jag erkänner att jag har liiite träningsvärk. Inte mycket men det känns. Innan Yogan blev det en kort, långsam liten tur med de nya skorna. De är inte snygga men de sprang bra. Gissar att det är huvudsaken.

Öh, just ja, jobba.

Själva poängen liksom

Tanken med bloggen var att få inspiration, peppa varann (vi bor inte nästgårds direkt, vi tre fettrockare), peppa sig själv och ehm... blogga lite.

Tex kommer jag här och nu skriva att jag har jobbat över, kom precis hem och klockan är åtta, ska snabbt slänga i mig nåt att äta och sen sticka ut och springa en runda. Eftersom jag väljer att outa det så måste jag ju genomföra det. Då kan jag ju inte backa eller tunna ur.

Så det är precis vad jag ska göra nu. Med reflexväst på. Adios sålänge!

Sommar vs vinter

Exakt hur motiverad kommer jag att vara när driv-isen har lagt sig över Lilla Byn? Har minst sagt svårt att se mig själv snöra på skorna, dra mössan över öronen, packa in mig i värmande plagg och pulsa ut i snön/slasket för en "uppfriskande" liten löptur.

I morse skrapade jag is från cykelsadeln... Hurra?

(oktober, november, december, januari, feruari, mars.....)

Runners Nörd?

Jag rycktes visst med i den allmänna hurtbulleivern som rådde på Lidingövallen och tänkte att ”all inspiration är bra inspiration” och innan jag visste ordet av hade jag till ett förmånligt pris tecknat mig på en prenumeration av – lyssna här alla modebloggers – Runners World! En nördtidning!

Jag känner mig lite pirrig av förväntan bara vid blotta tanken på att få mitt egna första nummer! Dessutom så ingick det en tidtagarklocka, och det känns faktiskt som precis vad jag behöver.

Äs

Schhh… Säg inget till de andra två, de unga tjejerna, men handen på hjärtat måste jag erkänna att själva maratongrejen bara är ett svepskäl. Det enda jag egentligen är ute efter är ett tajt äs.

Det borde man väl kunna få genom att springa fort och ofta?

Allt klär en skönhet.

Sov aldrig med medaljen på i natt men oups den är med till jobbet. Kanske man skulle stoppa ner halsbandet från London i väskan och pryda sin stela nacke med medaljen istället? Kommentarer från kollegor är säkert bara avundsjuka..

En liten förbättring...!

Gamla resultat är verkligen spännande att kolla upp. Allt tycks finnas på nätet, vilket även kära syster konstaterat. Några timmar före start blev jag upplyst om vilken tid jag borde slå... Hurra?

Lidingö Tjejlopp ingår i Tjejklassikern och därför har jag varit tvingad att spinga eländet två gånger tidigare (den här gången var det faktiskt helt frivilligt och jag lurade ingen att hänga på..). Löpning var ungefär det värsta jag visste och träningsmängden ganska liten (läs obefintlig). Eller vad sägs om följande:

1999: 1.19.23 (Pollys kommentar "det kan du ju gå runt på...")
2003: 1.15.35
2009: 1.o5.06

Tack och lov något förbättrat, annars hade jag lämnat tillbaka skorna, kastat ut pulsklockan och svurit på att träning är sååå överskattat.

Min kropp är mitt tempel.

Att boka in massage dagen efter ett lopp är inte så illa pinkat.

1212 av 4426!

Vi började morgonen med en stadig frukost. Bland annat serverades det gurka i Chateau Förorten.

Ingen frukost utan kaffe! Jag rekommenderar dock starkt till andra lopplöpare att inte överkonsumera kaffe före loppet. Tur det fanns redigt med bajamajor på plats.

Jag trotsade sunda förnuftet och valde de nya skorna till dagens utmaning. De var väldigt sköna.

Nu är det dags att sticka iväg! Lidingö kallar oss!

Vi blev treatade med varsin godispåse med både före- och efterenergi av vår stora supporter Enannan.

På med tidtagarchipet! Annars vet man inte hur snabbt det gått!

Vi har en till supporter. Camilla tog barnen med sig och agerade väskvakt/fanclub/trevligt sällskap!

Det var inte bara vi tre som sen väntade på bussen tillbaks till Ropsten...

Till min stora lycka/förvåning/glädje/yadayada så tog jag mig i mål efter denna sjukt backiga terrängmil på för mig ursinnigt bra 59,33! Under timmen!! Det hade jag inte i min vildaste fantasi trott! Beviset, medaljen, ser ni nedan.

Nu har startskottet gått. Vi har haft vår kick off. Nu banne mig är det träning mot Stockholm Marathon 2010 som gäller. Men först ett bad.

Uppförs

Man kan ifrågasätta varför man väljer att springa en mil i uppförsbacke. Det kan man verkligen göra. Jag har därför inga större mål satta än att "det vore roligt om knäna håller och jag inte är sist i mål". Om jag väljer att springa i nya skorna kan jag ju alltid skylla på dem om det går dåligt.

Ska vi säga 1,15 på det?

Så gott som något.

Mitt mål för dagen är att springa så snabbt så att jag hinner med tåget hem ikväll.

Det går du ju på!?!

Gjorde misstaget att kolla mina gamla tider på Lidingö Tjejlopp. Det var dumt. Kommentaren på de tiderna var något i stil med "det kan du gå runt på". Tack för den.

Det är ett trevligt litet gäng det här! Högt i tak liksom..

Morgonens fundering

Ska jag springa tryggt och säkert i mina gamla slitna Mizunoskor, eller ska jag vara wild and crazy och snöra på mig nya skorna dagen till ära?

Jag funderar över en kopp kaffe. Med Mizuno på höger och Saucony på vänster fot.

Kick off

Vad passar bättre som inledning till Marathonsatsningen som MissUD tvingar oss till, än en redig middag med vin hemma hos mig och efterföljande Tjejlopp i Lidingös backiga terräng i morgon?
Nej just det.
Utöver detta har jag laddat med nya springskor, nogsamt utprovade idag på Löplabbet.
I morgon svävar vi på lätta tassar i Lidingö.
Sen startar kampen mot fyrakommatvå mil.

Nu svamlar mina springvänner och vår ena groupie i köket bredvid mig (i väntan på att maten ska bli klar nångång) om att vi ska ha frågestund och sextips på bloggen. Ja, här sitter jag med mina bröst. Vad som helst kan hända.

Köket hälsar

Polly hälsar från köket!

//Loppanlej

Morgondagen.

Lidingöloppet kommer att gå som en dans. För att säkerställa bra schwung i steget koncentrerar vi oss på snabba kolhydrater och vin. Vår enda groupie möter upp och passar väskorna. Sedär. Där kom groupie nummer två med en fin-fin goodie-bag!