När jag tänker "springa långlopp" så är min största fasa att bajsa på mig. Men min näst största fasa är "tänk om mp3'n går sönder!!".
Tänk att springa kilometer efter kilometer efter kilometer - utan musik! Utan eurodisco, e-type och annan skräpmusik. Det är nästan lika illa som att springa med diarré ner till knäna.
Jag tror man måste ha en i reserv med sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
diarré ner till knäna slår all musikbrist i världen, trust me honey :)
SvaraRadera