Jag lider visserligen fortfarande hårt av sviterna efter bodypumpen från i torsdags (!), men tänkte äh, det går väl bort bara jag blir lite varm. Dessutom har jag lite sturskt gått och funderat i tankarna om att "milen under 50 minuter borde väl inte vara helt orimligt".
Ha.
Jag gav mig ut, med min hare, med avsikten att springa min nyuppmätta 1,1 mils slinga. Efter två kilometer hade jag ont överallt, benen och rumpan kändes som betong, det kändes som om någon fäst orättvist tunga vikter på benen och det kändes som ett steg fram och två tillbaks. Det var omöjligt att sträcka ut steget och tempot var pinsamt långsamt.
Det var en plåga.
Jag tecknade till haren (vi har ju musik i öronen båda två, så teckenspråk funkar bättre än att säga nåt högt) "är det ok med korta slingan?" strax innan vi kom till vägskälet där valet var ett faktum. Haren nickade, tacksamt kunde jag notera. Helst skulle jag velat vända och gå hem.
Av någon anledning lyckades jag ändå uppbringa så mycket energi att jag vid stället där jag normalt vänder, tecknade "vi kör 1,5 km till".
Det blev totalt 9,6 km, i slow motion. Med blytunga ben och trötta knän.
Stockholm Marathon känns oändligt långt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men det var faen bra jobbat iallafall tycker jag!
SvaraRaderaDet kändes inte jättebra då, kan jag säga. Men efteråt är det ju sjukt skönt att man faktiskt gjorde det. Nu bakar jag kanelbullar. Som belöning.
SvaraRaderaGrymt bra jobbat. Vill tro att vi snart får lite mindre träningsvärk...!
SvaraRaderaDenna vecka blir det inte pump. Måste hålla mig rörlig till söndagen! :)
SvaraRaderaFår man säga att du rockar fett?
SvaraRaderaI did, my friend. I did. Idag har det däremot tyvärr inte rockats minsta fett. Men jag har ätit rätt många kanelbullar.
SvaraRadera